del 2..

Har inte haft tid att skriva. Det har varit lite mycket.

I alla fall... Där satt jag. kunde jag göra? Min rädsla, att någon skulle veta hade ju besannats så  fort mamma hade berättat det för grannarna. Jag var helt och hållet livrädd. Rädd för mamma, ännu räddare för pappa och så orolig för att min lillasyster inte fick den uppväxt hon förtjänade. Jag spelade en stor roll i min systers liv, jag kände att JAG var den som skulle ta ansvar för att hon skulle må bra.

Nu, i slutändan har det ju visat sig att det inte alls var hon som råkade värst ut, det var ju jag. Men jag kunde inte, för en sekund, tänka på mig själv och mina egna behov. Alla andra skulle gå före. Så har det varit hela mitt liv ända tills bara för några månader sedan.

Jag mejlade en lärare på skolan jag gick i. Trots mina försök att få tag i det mejl jag skickade så har jag inte kunnat få tag i det, mest eftersom det var via en inloggning som skolan ansvarade för. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket på rak arm längre heller. Det var ett skrik på hjälp.

Som tur var agerade den lärare både direkt och korrekt. Hon räddade mitt liv. Jag hoppas att hon förstår det. Hon sa ofta efter allt hon gjort för mig att jag gjorde en stor del av jobbet. Om hon bara hade vetat. När ingen fanns, när min mamma önskade livet ur mig och min pappa slog mig så kom hon från ingenstans och räddade livet på den troligtvis mest hopplösa elev hon haft. (Jag klarade ju aldrig av att lyssna på det hon sa, trodde jag.

Hoppas hon vet att jag öppnade ögonen mycket på grund av det. Jag lärde mig älska människor som förtjänar det allra minst - när de som mest behöver det. Idag är jag känd som den pratgladaste, troligtvis mest irriterande glada människa på hela skolan, trots alla omständigheter.

"Om man får höra en sak för många gånger så blir det till slut en sanning", brukade hon säga. Och så rätt hon hade. Inte bara hade jag fått höra alla de nedvärderande saker av mina föräldrar men mest av alla - mig själv.

Den mest hopplösa elev hon haft visade sig troligtvis vara den som lärde sig mest av henne. Inte i konkreta ämnen, men i livet.

Jag ser nu fram emot att jobba som lärare eller psykolog av någon sort, så jag skulle kunna inspirera människor bara lite likt denna fantastiska människa inspirerat mig till att leva.

Dagen mitt liv förändrades för alltid - Del 1

För bara lite mer en 3 år sedan fick en fjortonårings liv en helt ny vändning. Det var en kväll i slutet av maj då någonting skedde - någonting som skulle förändra mitt liv för alltid. Det var dagen innan min femtonårsdag och min familj bestående av min pappa, mamma och lillasyster var bortbjudna på middag. Det första minnet jag har av när min mamma var full var när jag var 5/6 år gammal och under åren hade det urartat till ett stort problem - för vårt sociala liv, våra relationer, vår trygghet,för allt helt enkelt. Denna kväll var inte helt olik alla andra då vi blev bortbjudna. Först skulle mamma ta ett glas vin och pappa skulle ta en grogg. Under loppet av middagen dricker mamma upp nästan en hel flaska vin och pappa har tagit över 10 "små" groggar. De är båda så berusade att de knappt kan gå. Min lillasyster och jag tröttnade fort på alla berusade människor och promenerade hem. Det var kallt den kvällen. Jag och min syster kom hem och upptäckte att ytterdörren var låst. Mamma och pappa hade sagt att de skulle komma strax, och underligt nog hade vi trott på det.


Kylan kändes inte förrän vi väntat i cirka 10 minuter. Vi blev uppfostrade att aldrig ha med mobiltelefoner när vi var bortbjudna så vi kunde inte ringa dem. Jag var, trots att jag inte var särskilt gammal, noga planerat strategier för alla tänkbara katastrofer. Jag visste att pappa aldrig låste en av våra bilar, Volvon. (Där förvarade ju han sin sprit.)Så vi satte oss helt enkelt i pappas volvo och väntade på dem - men ingen kom. Vi var så vana att det hände något under såna här kvällar så vi fick helt enkelt gå och hämta dem. Denna gång var vi dock, trots all tidigare erfarenhet, fullkomligt oberedda för vad som skulle ske.


Det vi kom till var total kaos. En av värdarna skriker åt oss när vi kommer. Tack och lov att ni kom, det är er mamma! Vi möttes av en kraftig berusad kvinna, som ramlat och som nu befann sig i en lerpöl. Skamen går inte att beskriva. Vi mötes av en varelse som knappt var värd att kallas människa, såsom hon betedde sig. Nerfallen i gyttjan bevittnade vi det monster som vi en gång kallat mamma. Förnedrande nog satt hon och grät, berättade allt om sitt dåliga liv och sitt beroende. Pappa som kom utspringande ur en av de närliggande stugorna (Där han dessutom varit otrogen mot mamma med en av de andra gästerna) och blev vansinnig när han hörde vad hon sa och hur förjävlig hon såg ut. Men det säger man inte. Trots det så skrek han åt henne vilken skitstövel hon var. (Japp, det sa han som endast 30 sekunder tidigare stått och hånglat med någon annan)


Detta fortsatte i mer än en timme. Vi försökte få upp henne från marken och slet som djur. Pappa sa efter bara 20 minuter att vi skulle lämna henne där - i en lerpöl. Jag fick nog. Alla år av tystnad exploderade inom mig. "Ditt jävla svin, lämnar vi henne här så fryser hon ihjäl." Jag skrek åt honom, som jag aldrig skrikit förr. Han försökte slå till mig i ansiktet men en av grannarna förutspådde gärningen och han stoppa honom,


När alla äntligen var i bilen så körde grannarna hem oss. De var oroliga för mamma, sa dem, men jag förstod att de ville vara säkra på att pappa inte skulle spöa upp mig när vi kom hem.
De hjälpte mamma upp för trappen och la henne i sängen innan de gick. Klockan var över tolv sen flera timmar tillbaka. Jag satte mig i kökssoffan, gråtandes och förtvivlad och viskade till mig själv:


"Grattis på födelsedagen."

(Skriver fortsättningen imorgon, Det var tyngre att skriva om detta än förväntat.)

Nyckeln till lycka - hur du kommer ut ur din depression.

Det är inte alltid lätt att komma till en stor insikt, en insikt som förändrar allt. Speciellt inte om hela ditt liv har förstärkt en helt annan tankevärld, en som aldrig gynnat dig. Ditt liv kan inte ändras förrän du ändrar något med ditt liv. Ibland handlar det om steg som kan verka enkla men som egentligen ändrar hela din uppfattning till livet självt. Det kanske handlar om att säga ja mer, eller att säga nej och våga stå för det man tycker. Du kanske skulle sökt det där jobbet, gått den där kursen eller varför inte åkt på den där resan? 

De allra minsta sakerna såsom just ett jobb, en kurs eller en resa kan ändra dig till någonting större än vad du någonsin trodde att du skulle kunna bli. En gnista kan aldrig väckas om du inte är redo att upptäcka vad du brinner för. En möjlighet förblir bara en dröm om du inte väljer att utnyttja den.

Älskar du att baka? Gör det. Baka tills köket ser ut som en massaker. Lär dig. Utvecklas.

Gör det som gör dig lycklig. Om du inte har någonting som gör dig lycklig så betyder inte det att du aldrig kommer vara det - Det betyder att du måste ta alla chanser, satsa på livet och göra något av de möjligheter som ges. Du kommer nå oanade höjder så fort du börjar satsa på din potential. 

För just dig kan det vara en seger att gå upp ur sängen, så gör det. Gå upp, gå ut och utforska möjligheter. Restaurangen bredvid dig kanske söker personal, Ica-butiken i centrum kanske behöver en ny kassör eller så kan dina föräldrar/syskon/släktingar/vänner rekommendera dig någonting. 

Jag har själv haft mitt arbete, på ett café, sedan April. Jag har utvecklats till någon jag aldrig kunnat tro att jag kunde vara, någon som jag är stolt över att vara och framför allt, någon som jag tidigare bara kunde drömma om att vara. Allt detta för att jag inte tog chanserna som låg framför mig. 

Motgångarna möts vi alla av och det är svårt. Du KOMMER uppleva motgångar men lika säkert KOMMER du bli framgångsrik om du kämpar.

Jag, den människa som skriver detta bakom en datorskärm, var inlagd på sjukhus för en överdos för endast ett halvår sedan! När jag kom in till sjukhuset ville jag dö men när jag kom ut, då gav jag mig fan på att jag ska leva och har all RÄTT att leva. 

Trots misslyckanden så tar man sig igenom dem, lär sig och går vidare. Idag kan du göra något som verkar som en liten sak men i själva verket kommer leda till din räddning. Släng rakbladen, gör dig av med allt och alla som är destruktiva, gå upp ur sängen, sök ett jobb, gå en kurs, boka en resa eller prova något nytt och glöm inte att verkligen unna dig att utvecklas, må bra och framför allt, förändras! 

// En som lärt sig leva <3

Minicomeback på bloggen ;)

Förvånansvärt nog har mitt liv verkligen börjat ordna upp sig. Jag har fått ett jobb som jag tycker mycket om, har mognat som person, varit självskadefri i över 200 dagar och så har jag troligtvis fått en liten hint om vad jag kommer göra efter gymnasiet. Det känns faktiskt riktigt bra just nu. Självklart är det alltid något problem man har men just nu ligger det utanför min makt och jag kan bara vänta på att det löser sig självt.

Jag har bara under detta lov lärt mig så otroligt mycket. Men ännu är det nog bäst att inte berätta allt för mycket, haha! ;)

För övrigt finns det inte så mycket mer att berätta.
På återseende!