I nuet är jag fortfarande trött men jag börjar bli gladare. Ett löfte som jag gav under nyår blev istället ett motto som jag ska försöka sträva efter hela livet. Att jag ska vara snäll mot mig själv. Simple as that! Det är en bra start efter 17 år av självförakt. Jag har äntligen börjat stå upp för mig själv, för den jag verkligen är.
Det har snabbt visat resultat på både mående och självförtroende. Jag känner mig inte längre lika vilsen i livet. Livet jag lever är mitt liv, oavsett jag gillar det eller inte så är det grunden jag har att stå på. Det förflutna kan jag inte ändra, det som jag dock kan ändra på är nuet. Jag har ett val och har alltid haft ett val. Antingen ger jag upp och låter mig själv förfalla eller så står jag upp för den jag blivit. Stand up or give up, it's your choice.
Självklart är man ibland osäker vilket av dem man vill. Tankarna om att jag inte skulle vara värd ett liv har alltid varit närvarande, tills nu. Jag lever. Trots allt skit jag gått igenom så har jag tagit mig ut ur det levande. Mina drömmar är det som driver mig och min målmedvetenhet tar mig framåt.
Jag är trots allt på en väg i livet jag aldrig varit på förut, det är okej att åka fel och vara vilsen för egentligen, vad utmärker en människa mer än vår överlevnadsförmåga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar