Jag känner mig tom. Min omgivning väljer bort mig, väljer att inte försöka förstå mig. Dem säger ofta att de finns där för mig men så fort jag verkligen behöver hjälp så ignoreras jag. Det som sägs om mig i korridorerna får mig att vilja försvinna. Ingen är uppriktig nog att säga det som pratas om mig direkt till mig. Jag faller. Denna gång är det min framtid som står på spel. Jag kommer inte orka hur länge som helst. Hoppar jag av gymnasiet så har jag ingen framtid.
Jag orkar i stort sett ingenting. Jag har inte ens gått upp ur sängen idag. Klockan är snart 7 på eftermiddagen och jag har fortfarande min pyjamas på mig. Jag känner mig rutten, ovärdig livet på något sett.
Jag intalar mig själv att inte sluta kämpa. Håll ut. Snälla, håll ut. 💔
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar