söndag 1 februari 2015

Hjälp mig, vad ska jag göra?

Jag tror inte att jag har varit i ett sådant behov av att vara ledig som jag är i nu. Det är lite svårt att ta in allt som händer nu och jag känner att jag skulle behöva få vara ensam ett tag för att få bearbeta det hela. När man bor i en tvåa med sin mamma och hennes pojkvän som spenderar mycket tid här så får jag inte riktigt vara ifred.

Förra helgen fick jag beskedet att min farfar har gått bort. Det var för mig oväntat trots att jag visste att han hade blivit sämre. Min relation med pappa har gjort det hela väldigt komplicerat då jag inte haft kontakt med pappa så har kontakten med min farfar uteblivit. Min pappa säger att det är mitt fel att jag inte haft någon kontakt med min farfar och detta är såklart delvis sant men det min pappa inte ser är att det är han som valt bort mig. Jag har aldrig haft en pappa som brytt sig om mig, gjort saker med mig och älskat mig. Tyvärr har vi en relation som för mig är väldigt destruktiv eftersom han misshandlar, förolämpar och mobbar mig.

Den främsta anledningen till att mitt självförtroende är så dåligt är INTE på grund av att jag mobbades, misshandlades eller för att jag utsattes för trakasserier i lågstadiet. Den främsta anledningen till mitt dåliga självförtroende är att de enda människorna på denna jord som förväntades älska mig inte gjorde det. Min pappa har kallat mitt allt ifrån ful och oduglig till ett fetto som han önskar inte fanns.

För ett halvår sedan fick jag nog. Han hade då sagt att jag började bli så fet att jag borde uppsöka en dietist. Jag orkade inte mer och sa upp all kontakt med honom.

Jag har mått jättebra ända sedan jag slutade vara med honom. Nu kom dock problemet. Jag måste gå på farfars begravning. Detta ger mig en sådan otrolig ångest. Jag vill verkligen få en chans att säga farväl till min farfar men hur ska jag våga gå dit rakryggad? Hur ska jag bara kunna sätta mig längst bak i kyrkan då jag vet att det förväntas av mig att jag sitter med min pappa och min syster? Hur ska jag gå in, fetare än någonsin, utan att bry mig om att min pappa hånar mig i sin tysthet?

Hur ska jag lägga rosen på farfars kista när jag vet att jag svikit honom?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar