Hemma och fundersam

Har nu varit hemma i 5 dagar efter en underbar studieresa till London. Jag har haft det så roligt och har träffat en massa nya, underbara människor. Eftersom pubkulturen i England är så stor så kunde du träffa minst en ny person att prata med oavsett vilken pub du gick in i. Dessutom använde jag mig av appen Meetup, vilket är en av de bästa apparna jag har hittat - någonsin!

Som gayperson i London finns det hundratals events i närheten och MINST 5 event per dag som har inriktning HBTQ - förstå hur lycklig man blir när det enda event man varit öppet lesbisk på är Pridefestivaler. Jag var på singelmingel och pub-evening med andra gaypersoner och jag har aldrig förr känt mig så hemma. Äntligen hade jag hittat ett forum där jag kunde vara 100% mig själv. 

Jag blev helt euforisk när jag kom hem igen och upptäckte att Meetup även används i Stockholm. Idag började jag grotta ner mig ordentligt för att hitta hbtq-meetups och hittade inga. INTE ETT ENDA.

I London var det inte bara hbtq-grupper eftersom det var en sån bred genre. Det fanns veggie-lesbians, work out lesbians, music lesbians, club night lesbians och hur många grupper som helst. Jag som vegetarian kunde gå på ett vegetariskt hbtq-event eftersom vanliga hbtq-event var så populära att det var fullt med människor. Singelmingel kvällen jag gick på innehöll 30 pers! (Och då var det endast för lesbiska.)

Jag trodde Sverige hade kommit längre, eller i alla fall tillräckligt långt att man inte måste vara medlem i rfsl för att hitta en umgängeskrets. Det är inte brist på människor heller, Norrtälje pride hade gott om människor som jag slår vad om skulle vara överlyckliga över att hitta fler forum att umgås i som hbtq-person. 

Funderar nu lite på om man ska höra av sig till RFSL och göra det här större i Sverige också. Det behövs.