Som titeln avslöjar, fortfarande inget besked.
Har kommit in som reserv så hösten är fortfarande väldigt osäker.
( Men hoppas såklart ändå på det bästa.)
Trots ovissheten kring hösten känner jag mig ändå trygg i min förmåga att klara mig, såsom jag alltid gjort förut. Förr hade jag gladeligen svept in mig i min offerkofta med en burk glass och gnällt om hur elakt livet varit mot mig. Att skylla ifrån sig känns i stunden både lättare och bekvämare än ärlighet. Självinsikten i den stunden är obefintlig.
Även fast jag i skrivande stund skrattar åt komiken i det hela så är det verkligen så, att du inte själv ser hur du gör dig till martyr. Nu kan jag se att min barndom har sänkt mig en stor kunskap om psykisk ohälsa, beteendestörningar, alkoholism, destruktiva förhållanden, självförtroende, socialtjänsten, BUP, psykologi och psykiatri.
Jag skulle trots allt inte vilja ändra mitt förflutna eftersom det är just det som gjort mig till personen jag är idag, såväl som personen jag är på väg att bli. Utan dem fantastiska människor jag träffat på vägen (och blivit inspirerad av) skulle jag aldrig funnit mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar