Att leva är ett aktivt val

Att leva är för många en självklarhet istället för en möjlighet. Detta har tagit mig ett bra tag att inse. Jag är uppväxt med 2 alkolistföräldrar och har alltid varit lite av en outsider då jag tidigt i livet drabbades av både depression och svåra ångestattacker. Jag kände mig ofta ensam och inte minst annorlunda. 

Första gången jag insåg att livet inte var en självklarhet så låg jag själv inne på intensiven på grund av en överdos. Jag fick frågan om jag vill dö av en sjuksköterska. 

- Jag vill inte dö men jag vill inte leva heller. 

Därefter fick jag klämma i mig 2 flaskor medicinskt kol. Aldrig mer, tänkte jag. Jag vill aldrig sjunka så lågt igen. Efter en natt på intensiven så vaknade jag upp med en helt ny inställning: Jag vill leva! Jag vill utbilda mig, ta studenten, flytta hemifrån, träffa någon, bilda familj, skaffa ett jobb. Detta var helt nytt för mig, jag hade aldrig tidigare känt att jag verkligen ville leva. Här började det för mig, ett liv då jag skulle slåss för att bli framgångsrik, ett liv som skulle levas och inte bara något som jag skulle ta mig igenom. Ett riktigt liv helt enkelt. 

Jag föddes i denna värld och kommer dö i den också. Att just jag fick chansen att leva, trots att jag förväntades dö när jag var bebis. Jag har varit nära att dö flera gånger i mitt liv och jag har inte ens fyllt 20 än. Kanske är det meningen att just jag ska vara jag, att jag ska leva och att jag ska uppnå någonting? 

Det ska jag ta reda på.