En av sakerna som varit svårast att jobba med för att må bra igen är självförtroende och självbilden. Det går inte på en dag men skulle du börja idag skulle det vara närmare än du tror.

En grej jag körde med var att välja ut en kroppsdel, den jag hatade mest. Det blev min mage. Jag började varje dag med att, oavsett vad jag tyckte om den, skriva "fin" på magen. Efter lite mer än en månad slutade jag skriva det, för då hade jag gjort associationen "fin" varje gång jag såg på min mage.

Det handlar inte om att lura hjärnan, utan att skapa nya tankemönster. I mitt fall var det som behövdes att övertala mig själv om att jag duger - precis som jag är.

För någon vecka sedan såg jag på Dr Phil, som pratade med en frånskild och alkoholiserad mamma som inte hade vårdnaden om sin dotter. De pratade om spriten i början av programmet och hur nära modern varit döden. Han tittade på henne och frågade om hon skulle dö för sitt barn. Det skulle hon. Han såg finurlig ut och frågade då, Varför lever du inte för ditt barn?

Det hade hon inte tänkt på. Livet sågs aldrig som ett alternativ.

Därför måste man skapa positiva associationer till det. Annars finns det inte som alternativ när du mår som sämst.

För hur dåligt du än mår, hur illa däran du än är eller hur du än vill ge upp så finns livet alltid där, I fler former än vad du kan föreställa dig.

En dag ska jag leva - varje dag ska jag leva

Nu är det bara några dagar kvar innan jag åker till Rhodos med min fina bästis. Jag är extremt glad för att jag får en chans att göra en sån grej med henne innan skolan börjar - det sista året på gymnasiet.

I år kommer allt vara annorlunda. Det kommer nog alla på skolan märka. 

Jag tänker kämpa för allt jag vill. Ingen kan stoppa mig i år. Lärarna har (trots sitt yrke) hållit mig tillbaka i 2 år. Jag kan dock säga att jag har lärt mig mycket under de senaste månaderna. Ingen ska få trycka ner mig igen. Ingen. Det får vara nog med det. 

En dag ska jag leva, inte bara en dag men varje dag... För varje dag man inte är död så lever man.